Kjemi, bioteknologi og mat
Månedens stipendiat - Januar 2010
IKBM
Emma Lundman er stipendiat på laboratoriet for Mikrobiell Genteknologi og Næringsmiddelmikrobiologi, her på IKBM. Under ledelse av Dzung Bao Diep og Ingolf Nes forsker hun på bakteriosiner fra melkesyrebakterier, og hvordan disse fungerer.
Jag heter Emma Lundman och är stipendiat på Laboratoriet för Mikrobiell Genteknologi och Näringsmedelmikrobiologi, LMGNM, här på IKBM. Under ledning av Dzung Bao Diep och Ingolf Nes försöker jag ta reda på mer om bakteriosiner från mjölksyrabakterier, och framförallt hur de kan fungera på det sätt de gör.
Emma Lundman
Foto: Emma Lundman
Ursprungligen kommer jag från Uppsala i Sverige och efter en bioteknologi-inriktning på gymnasiet valde jag att studera till civilingenjör i Kemisk Biologi vid Linköpings Universitet. Examensarbetet valde jag att utföra inom Biomedicinska forskarskolan på den medicinska fakulteten och det väckte intresset för att fördjupa sig ytterligare.
När det så var dags för nya äventyr efter examen lockade Norge med sin vackra natur och många möjligheter och jag sökte mig mot UMB eftersom de verkade erbjuda spännande forskning i en unik miljö, och startade min tjänst under våren 2008.
Bakteriosiner är små antimikrobiella peptider som vissa bakterier tillverkar och som dödar andra bakterier, ofta sådana som är nära besläktade med dem själva. Detta innebär förmodligen en konkurrensfördel i de miljöer där bakterierna lever och växer, men kan till exempel också utnyttjas av människor för att kontrollera farliga mikroorganimer i mat. Som exempel kan nämnas nisin, som är godkänt som tillsats för att hindra bakterieväxt under märkningen E234.
Emma Lundman
Foto: Emma Lundman
Bakteriosiner är väldigt potenta och till skillnad från till exempel antibiotika har många av de som produceras av mjölksyrabakterier förmodligen redan funnits i mat under en lång tid av människans historia, så de bör rimligtvis inte påverka normalfloran på samma sätt.
Beroende på sin struktur har bakteriosiner traditionellt sett delats in i flera olika grupper. Dessa grupper har skilda verkningsmekanismer och det behövs mer kunskap för att vi ska kunna dra slutsatser om eventuella generella mekanismer.
Jag arbetar med gruppen Klass IIB, där alla bakteriosinerna kräver två peptider för att fungera. Tidigare (2007) har vår grupp visat för klass IIA-bakteriosiner (som bara kräver en peptid) att de utövar sin mekanism genom att binda till mannose-phosphotransferase systemet på bakteriernas yta. Detta verar dock inte gälla för klass IIB, så min forskning inriktar sig mot att finna vilken receptor dessa utnyttjar. Detta gör jag dels genom att undersöka hur den immunitetsgen som bakteriosinproducenten producerar fungerar och hur naturligt resistenta mutanter mot bakteriosinet skyddar sig mot dess funktion.
Förhoppningsvis kan mina resultat leda till att ytterligare en pusselbit i funktionen hos bakteriosiner kan fyllas i. Tillsammans med övrig forskning kan detta kanske ge oss fler möjligheter att bekämpa oönskade bakterier på ett säkert och specifikt sätt.
Publisert: 11.01.10
Oppdatert: 12.01.10
Utskriftsvennlig versjon
